Det är intressant det här med hur man reagerar i olika sammanhang och varför. Att ibland kan man bli utom sig för någon liten skitsak, och en annan gång när det händer nåt som många skulle reagera så för ja då tar man det med en axelryckning, tänker "shit happens" och glömmer bort det. För ett par veckor sedan var jag ute i världens snårigaste skog och tappade min hunds koppel, inklusive halsband. Koppel skit samma, det skulle ändå köpas nytt, men halsbandet, oh no!!! Jag tyckte det var värsta katstrofen, vafan JAG HADE VÄL FÖR FAN INTE RÅD ATT KÖPA NYA GREJER HELA TIDEN JAG SOM ÄR SÅ ARBETSLÖS OCH FATTIG? Hundra spänn är ju ganska mycket pengar, det kan man ju få en hel del mat för t ex.
I lördags var jag med om något som många säkert skulle tyda som en mindre katastrof: jag ramlade i backen och slog sönder två framtänder. Visserligen var det ju tur att jag hade olycksfallsförsäkring, vet inte hur jag hade reagerat om jag inte haft det för då hade jag ju fått pröjsa allting själv. Lagningarna gick på tusen spänn, och blir det aktuellt med kronor senare kostar det ju lite mer. Nu får jag det betalt av försäkringsbolaget men annars hade jag ju som sagt fått spara pengar till det. Har fått lägga ut pengar nu för lagningarna och det är ju tur att jag får tillbaka det snart, för nu är det minsann inte fett på kontot. Men som sagt hade jag inte kunnat få ersättning hade det ju fått gå. För trasiga tänder kan man ju inte gå omkring med, det går bara inte, fy för den lede! Enligt min gissning är det nog rätt många som går omkring med trasiga både det ena och det andra eftersom de inte har råd, det är nog tyvärr mycket vanligt att inte ha försäkringar när man har det lite knapert. Det tycker jag inte är så smart, jag tycker inte det finns några ursäkter för att inte ha försäkringar, eftersom man ändå ofta lägger de pengarna på annat. Men nu ska jag inte skriva mer om det.
Jag tänkte återgå till hur vi reagerar i olika situationer och varför. Egentligen är det ju inte så konstigt att man tar små saker mycket mer allvarligt när ens allmäntillstånd är sämre, om man är stressad eller irriterad fungerar man ju inte riktigt som man brukar. Det är även då som man har en benägenhet att tycka synd om sig själv och förstora upp allt och inget. För om man bortser från det här med pengar, hur kul är det att ha plast i käften och ständigt behöva tänka på att inte bita i hårda saker med framgaddarna? Men jag tänker såhär, att det var det bästa som kunde hända mig nu. Jag äter långsammare och tuggar maten mera (det sägs ju att näringen tas upp bättre om man gör det t ex), jag kommer dra ner på småsnaskandet sötsakerna, och vara mer rädd om mina tänder. Man tänker inte på hur sköra våra kroppar faktiskt är, man tar bara för givet att det vi har det har vi och det funkar, och så kör vi bara på. Så länge man inte har smärtor får man väl bara vara glad, tycker jag :).
Jag hör till dem som påverkas oerhört mycket av människorna runt omkring. Om jag umgås med folk som är negativa, gnälliga, som tycker att allt är politikernas eller andras fel, som klagar, är cyniska och bara ser allt i svart eller vitt, då känner jag mig:
Olustig
Stressad
Deppig
Instängd
Jag kan få svårt att andas eller tänka klart, jag känner bara att jag måste härifrån nu! Jag kan tyvärr också bli otrevlig mot folk eller bara tystlåten och verka sur. Dessutom har jag extremt svårt att hålla inne med vad jag tycker och känner eller om jag tycker att något är fel, i alla lägen. Så jag får ofta bita mig i tungan (inte bokstavligt som tur är) för att inte tappa behärskningen helt.
Jag kan även känna lite samma saker även när jag umgås med folk som är för mycket åt andra hållet också, såna där som bara tycker att allt är fantastiskt hela tiden och slänger ur sig visdomar och klyschor så fort de får en chans. Då tänker jag direkt att fan, den där människan har nåt svart i sig, det är läskigt. Jag kan nästan se huggtänderna och de röda kattögonen och hornen :).
Men oj nu svävade jag ut men det är lika bra att ni vänjer er. Vad jag vill säga med det här inlägget är att man ska försöka att varken försköna eller förfula saker, utan ta det för vad det är och se nyktert på sin situation, det är först då man kan ta tag i det och ta rätt beslut hur man ska lösa problemet.
Det är naturligt att reagera starkt och förstora upp saker ibland, men det finns många människor som har en tendens att bete sig såhär mest hela tiden. Och de är så inne i sig själva att de inte är mottagliga för annat. Grejen är att även om man just i stunden inte är mottaglig så måste man kunna sätta sig ner och fundera på varför man är så, rannsaka sig själv och framförallt acceptera att man gör det och fråga sig varför? Ingen mår bra av att gå omkring och oroa sig eller oja sig för mycket, det är ju en känd faktor att det spär på stressen och hur mår magen?
Det finns alltid en lösning på problem om man tar det lugnt. MEN GUD NU BÖRJAR JAG OCKSÅ ATT ANVÄNDA EN MASSA HURTBULLIGA KLYSCHOR!!! Men skit samma, du som läsare väljer ju ändå om du vill ta det till dig eller hur du vill tolka det. Men jag hoppas att du tänker lite på det jag har skrivit i alla fall.
Önskar dig en fortsatt trevlig vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar