Konsten att inte bli upprörd över småsaker

Det är intressant det här med hur man reagerar i olika sammanhang och varför. Att ibland kan man bli utom sig för någon liten skitsak, och en annan gång när det händer nåt som många skulle reagera så för ja då tar man det med en axelryckning, tänker "shit happens" och glömmer bort det. För ett par veckor sedan var jag ute i världens snårigaste skog och tappade min hunds koppel, inklusive halsband. Koppel skit samma, det skulle ändå köpas nytt, men halsbandet, oh no!!! Jag tyckte det var värsta katstrofen, vafan JAG HADE VÄL FÖR FAN INTE RÅD ATT KÖPA NYA GREJER HELA TIDEN JAG SOM ÄR SÅ ARBETSLÖS OCH FATTIG? Hundra spänn är ju ganska mycket pengar, det kan man ju få en hel del mat för t ex.

I lördags var jag med om något som många säkert skulle tyda som en mindre katastrof: jag ramlade i backen och slog sönder två framtänder. Visserligen var det ju tur att jag hade olycksfallsförsäkring, vet inte hur jag hade reagerat om jag inte haft det för då hade jag ju fått pröjsa allting själv. Lagningarna gick på tusen spänn, och blir det aktuellt med kronor senare kostar det ju lite mer. Nu får jag det betalt av försäkringsbolaget men annars hade jag ju som sagt fått spara pengar till det. Har fått lägga ut pengar nu för lagningarna och det är ju tur att jag får tillbaka det snart, för nu är det minsann inte fett på kontot. Men som sagt hade jag inte kunnat få ersättning hade det ju fått gå. För trasiga tänder kan man ju inte gå omkring med, det går bara inte, fy för den lede! Enligt min gissning är det nog rätt många som går omkring med trasiga både det ena och det andra eftersom de inte har råd, det är nog tyvärr mycket vanligt att inte ha försäkringar när man har det lite knapert. Det tycker jag inte är så smart, jag tycker inte det finns några ursäkter för att inte ha försäkringar, eftersom man ändå ofta lägger de pengarna på annat. Men nu ska jag inte skriva mer om det.

Jag tänkte återgå till hur vi reagerar i olika situationer och varför. Egentligen är det ju inte så konstigt att man tar små saker mycket mer allvarligt när ens allmäntillstånd är sämre, om man är stressad eller irriterad fungerar man ju inte riktigt som man brukar. Det är även då som man har en benägenhet att tycka synd om sig själv och förstora upp allt och inget. För om man bortser från det här med pengar, hur kul är det att ha plast i käften och ständigt behöva tänka på att inte bita i hårda saker med framgaddarna? Men jag tänker såhär, att det var det bästa som kunde hända mig nu. Jag äter långsammare och tuggar maten mera (det sägs ju att näringen tas upp bättre om man gör det t ex), jag kommer dra ner på småsnaskandet sötsakerna, och vara mer rädd om mina tänder. Man tänker inte på hur sköra våra kroppar faktiskt är, man tar bara för givet att det vi har det har vi och det funkar, och så kör vi bara på. Så länge man inte har smärtor får man väl bara vara glad, tycker jag :).

Jag hör till dem som påverkas oerhört mycket av människorna runt omkring. Om jag umgås med folk som är negativa, gnälliga, som tycker att allt är politikernas eller andras fel, som klagar, är cyniska och bara ser allt i svart eller vitt, då känner jag mig:
Olustig
Stressad
Deppig
Instängd

Jag kan få svårt att andas eller tänka klart, jag känner bara att jag måste härifrån nu! Jag kan tyvärr också bli otrevlig mot folk eller bara tystlåten och verka sur. Dessutom har jag extremt svårt att hålla inne med vad jag tycker och känner eller om jag tycker att något är fel, i alla lägen. Så jag får ofta bita mig i tungan (inte bokstavligt som tur är) för att inte tappa behärskningen helt.

Jag kan även känna lite samma saker även när jag umgås med folk som är för mycket åt andra hållet också, såna där som bara tycker att allt är fantastiskt hela tiden och slänger ur sig visdomar och klyschor så fort de får en chans. Då tänker jag direkt att fan, den där människan har nåt svart i sig, det är läskigt. Jag kan nästan se huggtänderna och de röda kattögonen och hornen :).

Men oj nu svävade jag ut men det är lika bra att ni vänjer er. Vad jag vill säga med det här inlägget är att man ska försöka att varken försköna eller förfula saker, utan ta det för vad det är och se nyktert på sin situation, det är först då man kan ta tag i det och ta rätt beslut hur man ska lösa problemet.

Det är naturligt att reagera starkt och förstora upp saker ibland, men det finns många människor som har en tendens att bete sig såhär mest hela tiden. Och de är så inne i sig själva att de inte är mottagliga för annat. Grejen är att även om man just i stunden inte är mottaglig så måste man kunna sätta sig ner och fundera på varför man är så, rannsaka sig själv och framförallt acceptera att man gör det och fråga sig varför? Ingen mår bra av att gå omkring och oroa sig eller oja sig för mycket, det är ju en känd faktor att det spär på stressen och hur mår magen?

Det finns alltid en lösning på problem om man tar det lugnt. MEN GUD NU BÖRJAR JAG OCKSÅ ATT ANVÄNDA EN MASSA HURTBULLIGA KLYSCHOR!!! Men skit samma, du som läsare väljer ju ändå om du vill ta det till dig eller hur du vill tolka det. Men jag hoppas att du tänker lite på det jag har skrivit i alla fall.

Önskar dig en fortsatt trevlig vecka!

Almedalen 2014

Nu har planeringen inför vår medverkan på Almedalsveckan 2014 börjat! Det här året kallas redan för "supervalåret", vilket sannolikt kommer märkas under politikerveckan. Så självklart ska vi vara där! Är det någon gång man ska synas på ett sådant forum så är det sista innan valet! Vi kommer att hålla ett eget seminarium, exakt om vad är inte bestämt, men temat kommer vara arbete eller psykisk ohälsa, eller varför inte både och?

Dessa två går med all säkerhet fint att kombinera. Dagens arbetsmarknad är inte vad den en gång har varit, allt fler människor slås ut när gränserna mellan friskt och sjukt flyttas ner, samtidigt som vinsthetsens bidragsnyttjande stigmatiserar. Å ena sidan säger man att man ser kraften i alla människor, å andra sidan ska man ha ekonomisk kompensation för densamma. Det är inte konstigt att man blir stressad, osäker och sjuk. Eller?

Jag hoppas att vi ses i Almedalen om vi inte ses innan. Självklart kommer vi att vara med på så många seminarier och debatter som möjligt inom våra områden. Vår gissning är att arbetsmarknads- och rehabiliteringsfrågor kommer ha stor plats under veckan. Nu är det dags att göra ordentliga avtryck, och vi hoppas även kunna knyta till oss fler som kämpar för en rättvis arbetsmarknad och ökad hälsa.

Ser fram emot ett spännande år!

Bli inspirerad med Nina Jansdotter!

Många är vi nog som är lite trötta på alla självhjälpsböcker, eller är det inte så? För man sitter och läser dem från pärm men blir inte mycket klokare av det. Eller? Åtminstone jag kan känna det lite som att *det är ju lätt för henne eller honom att säga" och jag frågar mig, om det verkligen vore såhär enkelt, varför finns det så många som går omkring och mår dåligt och misslyckas med sina liv? Men jag har också kommit på något annat: nämligen att det är ens egen inställning före man öppnar en självhjälpsbok som avgör hur jag tar den till mig. Samt hur öppen man är för att ändra inställning, oavsett om det gäller förutfattade meningar om författaren ifråga eller ämnet i boken. En person som har kommit att inspirera mig mycket är karriärcoachen, social media-experten och författaren Nina Jansdotter. Nyligen köpte jag hennes bok Framgångsfobi och den gillar jag skarpt. Jag kommer inom kort även att köpa hennes andra böcker.  

En spännande höst går oss till mötes!

Hej! Nu är det höst, en årstid som många upplever tung, men vi vill försöka göra den lättare för dig genom denna blogg! Som du kan se på filmen har vi båda erfarenhet av psykisk ohälsa på olika sätt och i olika grad, och självklart vet vi vad årstidsbunden depression innebär! Själv känner jag (Linda) ibland av detta under sommaren. För sommaren är en årstid då man ska vara glad och lycklig, umgås med alla sina vänner, vara ute och grilla, festa, bada, leva. Inte ha några bekymmer. Solbrun hud, vita leenden och svallande hår kysst av hav. Man ska uppleva saker, alltid ha något roligt att berätta när folk frågar vad man har gjort. 

Så, personligen älskar jag hösten. Men hösten är för mig så mycket mer än bara ett ypperligt tillfälle att få gotta in mig hemma och hänge mig åt mitt skapande. Hösten är framförallt en nystart. Jag blir taggad att fylla månaderna innan julledigheten med så mycket det bara går. Självklart i lagom mängd, balans mellan arbete och vila är grunden till alt!

Och det är just detta som är en av våra stora uppgifter: att ge dig balans i livet. Vi hoppas att du vill ge oss denna möjlighet.